Alain tar avstamp i vad han kallar den biomedicinska psykiatrins kris, och problematiken som uppstår när individens situation helt tolkas utifrån etablerade diagnossystem. Diagnosen behöver enligt det perspektivet naturligt behandlas med medicinering, precis som med andra sjukdomstillstånd. Men Alain menar att sådana biomedicinska orsaker till psykiska problem inte har kunnat påvisas. Det rör sig inte heller om objektiva bedömningar, då psykiatriker ställer olika diagnoser och ordinerar olika medicinering därefter. Ett bättre alternativ, enligt Alain, är att förstå, förklara och förändra tillstånd utifrån sociala faktorer – en social modell. ”Sociala insatser och acceptabla levnadsvillkor har visat sig ha enormt preventiva effekter. Vi bör lämna diagnossystem och socialisera tillbaka en del av problemen” – Alain Topor
Enligt Alain är basala och materiella behov som boende, en trygg och acceptabel ekonomi samt möjligheten till meningsfull sysselsättning grundläggande förutsättningar i den sociala modellen. Men lika mycket handlar det om en social process, där forskningen visar att positiv utveckling inte kan åstadkommas utan en delaktighet av personer som är betydelsefulla för individen. Den delaktigheten har bland annat utgjorts av föräldrar, vänner men också professionella personer. Den senare kategorien förutsätter medmänsklighet, vilket Alain påstår att arbetsgivaren inte kan köpa sig till. Istället är förtroendet för medarbetarna som ges fritt handlingsutrymme inom givna ramar den yttersta förutsättningen för kvalitativ socialt arbete och medmänskligt agerande. Alain menar också att om man frångår många av de regler och dokumentationskrav som tillkommit på senare år ökar möjligheterna att utföra högkvalitativt socialt arbete med medmänsklighet.
Tamiras vision är att varje individ ska nå en så hög grad av självständighet som möjligt. Men vad innebär det egentligen att förändra sin livssituation till det bättre ur ett socialt perspektiv? Alain menar att vi bör vara försiktiga med hur vi betraktar en individ som återhämtad och rehabiliterad. ”Det är viktigt att behålla komplexiteten och inte försöka förenkla saker. Varje individ måste ses individuellt, i sin livshistoria och sociala sammanhang. Det finns en risk att man blir normativ, exempelvis kring hur många vänner en person bör ha. Man ska ha två ögon och ett långt perspektiv” – Alain Topor Alain menar också att det är ointressant huruvida individens psykiska symtom eller problematik försvinner fullt ut eller fortfarande i viss mån existerar. Om individen oavsett har möjlighet att påverka sin livssituation blir det mer väsentligt att prata om en social återhämtning.
På Tamira är vi tydliga med att självständighet, livsförändring och positiv utveckling måste ses i ljuset av varje individs förutsättningar och förmågor. Social återhämtning som begrepp ligger således väl i linje med den övertygelsen. Den sociala modellen betraktar inte relationer och personer som utbytesbara enheter, och det är med det förhållningssättet som man enligt Alain kan återintegrera människor i samhället och uppnå varaktig positiv förändring. Mindre centralstyrning, nationella riktlinjer och vårdprocesskartor anser Alain ska till för att ett socialt perspektiv på psykisk ohälsa och missbruksproblematik ska få starkare fotfäste inom socialt arbete.
